En krönika i Sydsvenskan den 14 november -17 om de allvarliga anklagelserna mot den muslimske teologen Tariq Ramadan

#Me Too”- kampanjen rullar vidare över världen och det är som ett resultat av det mod många kvinnor visar nu, som marken gungar även under den muslimske teologen Tariq Ramadans fötter i Frankrike. Ramadan är barnbarn till Hassan al-Banna, Muslimska Brödraskapets grundare, och har enträget arbetat på att bli en moderniserad islams intellektuella ledstjärna i Europa. Trots en välbärgad uppväxt i Schweiz har han en stor publik bland fattiga muslimer i dagens Frankrike. Många ser upp till honom, Ramadan är en lysande talare och en verbal begåvning som älskar att synas i teve.

Hur det är med hans vilja att modernisera och reformera islam är dock omtvistat och i sin bok om honom, ”Frère Tariq”, anklagar den franska feministen Caroline Fourest honom för att tala med dubbla tungor, att han utåt, mot offentligheten, företräder en mjuk, moderniserad islam men inåt, mot de egna anhängarna, kör en annan, hårdare retorik. Vad som ligger honom rejält i fatet när det gäller att framställa sig som en reformator är ett uttalande i en tevedebatt med Nicolas Sarkozy 2003, där Ramadan på frågan vad han tyckte om stening av kvinnor som straff, inte svarade ett kategoriskt nej utan förordade ”ett moratorium”.

Att Ramadan hamnat i blåsväder nu började med att en kvinna som tidigare var en av hans anhängare, Henda Ayari – före detta salafist, nu sekulär – skrev en bok för några år sedan, ”J’ai choisi d’être libre” (Jag har valt att vara fri), där hon bland annat berättade om en karismatisk, muslimsk intellektuell som våldtog henne. Ramadans namn nämndes dock aldrig i boken. Det är först nu, i kölvattnet av ”#MeToo”, som hon pekat ut vem det handlade om och gått till polisen och anmält Ramadan för våldtäkt. Hennes agerande har lett till att ytterligare en kvinna klivit fram och anmält honom, för en ännu grövre våldtäkt. Ramadan själv förnekar anklagelserna och har polisanmält kvinnorna för förtal.

Ramadan har nu tvingats av universitetet i Oxford att ta en time-out. Han har visserligen fortsatt starkt stöd från många muslimer i Frankrike, bland vilka konspirationsteorierna flödar, att det är Israel och USA som ligger bakom, men det finns också en bedövande tystnad från högt, muslimskt håll i Frankrike kring honom nu. Ramadan har varit specialist på just etiska frågor och av det skälet varit en person som många fromma muslimer lyssnat på. Frågan många ställer sig nu är därför, oavsett hur man sett på honom tidigare: vem är Ramadan egentligen?

Att kvinnorna som anmält honom nu utsätts för dödshot från Ramadans anhängare men står fast vid sina anklagelser stärker trovärdigheten hos dem. Mannen som ville bli ett slags islams motsvarighet till Bernard Henri-Lévy ser ut att vara mycket illa ute och frågan många ställer sig är hur han ska klara sig ur detta med den så viktiga hedern i behåll.

Den uppkomna situationen innebär förstås guldläge för Charlie-Hebdo, satirtidningen, som på sitt senaste omslag har en Ramadan med en jätteerektion under byxan och texten: ”Jag är Islams sjätte pelare”. Med påföljande dödshot mot tecknare och tidning. Så klart. Islamism och humor har aldrig gått ihop.

 

Fredrik Ekelund, Sydsvenskan 14 november 2017.