Det tog lång tid för mig innan jag beslöt mig men när jag till sist gjorde det, flöt beslutet in i mitt liv helt naturligt, utan någon större vånda. Vad? Att bojkotta fotbolls-VM i Qatar. Kvinnosynen i det stenrika arablandet, kvinnors ställning som andrarangsvarelser, att de inte får välja sina liv som de vill och… Läs mer »
LATINAMERIKA 1. Till Chile och Santiago igen, landet jag reste till första gången i december 1985, mitt under Pinochetdiktaturen. Jag har inte varit där på nästan tjugo år och för mig är Chile väldigt mycket författaren Jorge Calvo som under sin femton år långa exil i Sverige blev som un hermano, en bror, för mig…. Läs mer »
PARIS 1. Hotel du Nord i östra Paris ligger precis där Canal St Martin svänger och hotellet är idag som finkrog en övertydlig bild över ”bobofieringen” (gentrifieringen) i dessa delar av Paris som trots allt håller stånd; blandningen är fortfarande fantastisk med allt vad man kan tänka sig av olika etniciteter och åldersgrupper. Hotellet är… Läs mer »
Slava Ukraini! sommar nu, svensk sensommar, europeisk sommar och bomberna som aldrig slutar falla, över Donetsk, över Odessa men också in över oss, in över Västanväg på Limhamn där jag bor, in i våra medvetanden, en barnvagn som sprängs i Vinnytsia, dottern i bitar, mammans fot kvar på trottoaren, 8-årige Kyrylo utanför ett affärscentrum… Läs mer »
(Möllevångstorget 12 juni 2022). Kära Ukrainavänner, kära mötesdeltagare! Det är med glädje och stolthet men också i sorg som jag står här idag. Glädje och stolthet över att tala på en plats som i Malmö är själva sinnebilden för solidaritet men också sorg, så klart, med tanke på Rysslands besinningslösa anfallskrig i strid med all folkrätt… Läs mer »
Den 24 februari 2022 är en vattendelare i vår tid på samma vis som den 1 september 1939 blev det. Antingen står man upp för Ukrainas rätt att försvara sig och att få finnas eller så gör man det inte. Någon tredje väg finns inte. Tyvärr. Den militära logiken är glasklar: om inte Ukraina lyckas… Läs mer »
Vapen, vapen, vapen – vapen till Ukraina! Vapen, vapen, vapen – vapen till Ukraina! Ja, det är egentligen det enda jag vill skriva just idag, den 1 mars 2022. Vapen, vapen, vapen – och pengar till Ukraina! Och det handlar inte bara om Ukraina utan också om oss här i Sverige, våra liv, vår frihet,… Läs mer »
I stora annonser gick Sverigedemokraterna i Malmö tidigare i höstas till hårt angrepp mot World Pridefestivalen i Malmö och Köpenhamn i augusti. Magnus Olsson, SD:s ledare i Malmö, hävdade att det var oansvarigt av kommunen att lägga tjugo miljoner på en ”fest” och satte det i motsättning till den välfärd partiet säger sig vilja värna…. Läs mer »
Efter att ha tillträtt som kulturchef för nätdagstidningen Bulletin i december 2020 tog jag kontakt med ett antal skribenter och intellektuella för att se ifall de var intresserade av att medverka i tidningen. Jag tog kontakt brett, internationellt och inom landets gränser. Svaren var för det mesta positiva men det fanns också enstaka, negativa som inte… Läs mer »
”Att jobba hemifrån”. Eller ”på distans”. Som ett mantra detta, ett pandemimantra. Och visst följer jag det också. Och Zoommöten har av det skälet blivit en naturlig del av mitt liv. Uttrycken får mig samtidigt att tänka på tiden i Malmö Hamn som stuveriarbetare. Knappt fem år jobbade jag där i slutet av sjuttiotalet och… Läs mer »
Det är fjärde advent och alla fyra ljusen tända när jag skriver detta, som också är tänkt som en julhälsning till er som följer mina ”blandade tankar”. I början av december tackade jag ja till erbjudandet om att bli kulturchef för den kommande nätdagstidningen Bulletin. Det tog mig tolv dagar av funderingar, samtal och dialog… Läs mer »
Den 10 november släpper jag min första diktsamling på tjugofem år, ”Läppstifterska”. Och jag gör det med en enorm glädje och stolthet eftersom jag tycker att jag fått med det mesta jag vill säga, som om jag fått med bottensatsen i mitt liv: barndomen, de psykiska problemen, fotbollen, hamnen, erotiken och, inte minst, transproblematiken och… Läs mer »
Från en köpenhamnsk utsiktspunkt. När jag kom ut som transvestit för ett år sedan var det en omtumlande händelse på flera vis, världen blev inte bara större för mig genom att jag gjorde mig fri mentalt utan den blev också mindre, rent geografiskt. Jag älskar att resa och har rest över hela världen men nu… Läs mer »
Söndagen den 31 mars klev transpersonen Julia Boyer upp ur metron på Place de la République i Paris. Hon hamnade direkt i en demonstration med unga fransmän med algerisk bakgrund som var där för att fira Bouteflikas avgång. I samma ögonblick som hon klev ut på torget började ett gäng trakassera henne. Hon svarade och… Läs mer »
Hernán Valdebenito-Frederiksen är död. Han var en av mina bästa, chilenska vänner på åttiotalet, en glädjespridare av rang som alltid ville diskutera och prata ända in på småtimmarna. Vi var några som kallade honom för ”Den Glada Ekorren”. Han var väldigt liten, dock ej dvärg, och hans familj i Chile skickade iväg honom tidigt för… Läs mer »
Mitt outande som transvestit i augusti i år ledde till många fina reaktioner från omgivningen, stark empati och uppmuntran. En reaktion som fastnade ordentligt utspelade sig på ståplatsläktaren under Malmö FF – Kalmar tidigare i höstas. Det är paus och jag har gått ner till serveringen, som ”Fredrik”, för att ta en kopp kaffe då… Läs mer »
Tanke: att vi är utanför, ett eget släkte, vi som har transsnittet i oss. Inte utvalda utan bara utanför. Eller innanför, alldeles för långt innanför. * Märkligt, hur transvestismen då och då föder en känsla av att jag är ett slags brottsling. Som om varje smygande promenad i samhällsmörkret vore en övning i… Läs mer »
Det är en av VM:s höjdpunkter, Messis mål mot Nigeria. Crosspassningen från Banega över det nigerianska mittfältet och försvaret och sedan – det vidunderliga! – nedtagningen först på vänster lår och sedan, i samma musikaliska rörelse, hur han låter bollen droppa ned mot vänsterfoten för att få den helt under kontroll innan han, i momentet… Läs mer »
Ibland slår litteraturen ner i mig som en blixt. Och som en nåd och ett slags surrogat för den gudstro jag förlorade i ett skidspår i Småland som tolvåring. Jag tror igen. Tror på en mening med alltet. Men det är inte så ofta längre som de där ljusblixtarna slår ner i min värld. Men… Läs mer »
Jag får ett brev från CSN och öppnar det, viss om att det är årets inbetalningar som det handlar om. Men istället ser jag: 31 december 2017 Din totala skuld är 0 kronor. Jag tror först inte mina ögon, sedan förstår jag att det är sant. Det är över nu, trettiofem års betalande, jisses! Och… Läs mer »
Att #metoo-kampanjen är höstens stora händelse är inget man kan ifrågasätta och blottläggandet av förhållandet makt-sexualitet tillhör vår tids intressantaste erfarenheter. Och att vi alla denna höst – inte bara män, förmodar jag – legat och funderat innan vi somnat, på vad vi gjort och sagt som eventuellt kunnat vara stötande för det motsatta könet… Läs mer »
Den franske författaren Frédéric Dard (1921-2000) var lite av ett skaparfenomen. Han spottade ur sig romaner under i stort sett hela sitt liv och är mest känd under pseudonymen San-Antonio, under vilken han skrev 180 (!) romaner, fyllda av en lekfull prosa där ordvitsarna står som spön i backen. Men han är också Simenon-eleven (de… Läs mer »
Bilsemester. Vi kör genom Danmark, Tyskland, genom Belgien, över Ardennerna, in i Frankrike och Champagne, till Reims med den berömda katedralen. Det är vackra dagar i ett soligt, inbjudande Europa, de belgiska skogarna, de bördiga franska slätterna. Sedan Paris där vi bor i airbnb, i nionde, fem fina dagar. Cykel genom kvälls-Paris med uteserveringar fulla… Läs mer »
7 maj, Frankrike, en historisk dag, Emmanuel Macron väljs till president, en 39-åring som hade litterära ambitioner när han var ung, som läste Cocteau och Gide och förälskade sig i sin fransklärare, Brigitte Trogneux, en ung man som var assistent åt filosofen Paul Ricœur och som ingen trodde på förra våren, när han hoppade av… Läs mer »
I Sydsvenskan den 29 april har Maria Küchen en artikel på kultursidan om varför vi författare bör bojkotta Bokmässan i år – för att tidskriften Nya Tider har en monter på mässan. Problemet med texten är att Küchen inte lyckas leda i bevis att Nya Tiders redaktion är nazistisk eller att redaktionen för tidningen bryter… Läs mer »
Kvällens första rapporter från Frankrike är en stor glädje för alla vänner av EU och av solidariteten mellan de europeiska folken: den vänsterliberale Emmanuel Macron vinner den första omgången av det franska presidentvalet före Marine Le Pen, den rabiata och öppet rasistiska högerextremisten, vilket i praktiken innebär att Frankrike får en president som är för… Läs mer »
Sven-Erik Magnusson är död, Sven-Ingvars skapare. Det känns som om en stor bit av Folkhems-Sverige lossnat. Jag älskade Sven-Ingvars som liten grabb och minns som igår när jag cyklade till skivaffären vid Fridhemstorget och köpte ep:en med ”Säj inte nej …” Visst var mössorna de hade på omslaget lite löjliga men, nej, det fanns nåt… Läs mer »
Lars Åbergs bok om Malmö, Framtidsstaden, har väckt debatt och stort intresse över hela landet, som om de fem bokstäverna M-A-L-M-Ö, i sig, får igång nästan vad som helst hos folk, från de mest primitiva reaktioner och avståndstagande till naiva hyllningar; ordet, en gång uppkommet som en förkortning av ”malmhög”, har blivit en projektionsyta för… Läs mer »
Vi var många som greps av Patti Smiths hyllning till Bob Dylan på årets Nobelfest. Inte bara av den innerligt vackra tolkningen av A hard rain’s gonna fall utan, kanske, framför allt av att, och hur, hon kom av sig. Och hur det ägde rum, där, mitt i detta hav av etikettsvana högdjur från hela… Läs mer »
Ockulta dagboken. Det är två dagar efter Leonard Cohens död och när jag efter att ha parkerat min cykel på gården öppnar dörren till min trappuppgång börjar mobilen i jackans innerficka spela Take this waltz. Jag förstår ingenting. Jag har inte Spotify, inga musikappar, ingenting. Men istället för att plocka fram mobilen och kolla vad… Läs mer »
Jaques Werup är död. Werup, den litterära portalen till min hemstad, Malmö. Hans omisskännliga diktion, det självsäkra vi lan det på varje stavelse – nu får vi aldrig mer höra just det, hans tilltal. Eller? Jo, det kommer leva vidare i oss, vi som varit med om honom, personligen eller litterärt, ty för många av… Läs mer »
Karl Marx lär en gång ha sagt att han inte var marxist. Det var ett klokt uttalande som satte fingret på hans eget verk som ett intellektuellt verktyg i första hand men också på det faktum att vissa av hans uttolkare slaviskt ville vandra i mästarens fotspår; Marx hade skapat verktyg att tolka verkligheten med,… Läs mer »
Förväntningshorisont. Något av det bästa med läsning/litteratur är när en förväntningshorisont skjuts i sank på fel håll. För något år sedan fick jag en roman skickad till mig av en författare jag aldrig hade hört talas om, Anna Vogel. Romanen hette Blodapelsin och var utgiven på det lilla förlaget Aglaktuk. Både omslaget och förlagets namn… Läs mer »
Ibland springer man på meningar som vittnar om litteraturens oerhörda förmåga att göra oss större, mer seende. Som denna, i Kristoffer Leandoers fina, nyutkomna De försvunna böckernas bibliotek: ”Mamma hade en kurskamrat som hon var övertygad om att jag skulle bli kär i, en ryska insvept i sitt svårmod som en päls”. * Den danska… Läs mer »
Fredagen den 14 maj gick journalistlegendaren Richard Guston bort. Han flyttade till Paris i slutet av 1940-talet där han läste filmhistoria vid Sorbonne och bodde på romantiska Place de la Contrescarpe. Med tiden började han skriva för svenska tidningar, FLT först (Förenade Landsortstidningar), därefter Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning och Sydsvenskan. Vi lärde känna varandra våren… Läs mer »
Lars Gustafsson är död. Han var en av dem som ständigt inspirerade mig på sjuttiotalet när jag vaknade, politiskt och språkligt, och därför blir en sådan persons bortgång också som en liten död för en själv. En av dem som formade dig har gått bort och nu är bara texterna kvar. Gustafsson var från ett… Läs mer »
De jihadistiska illdåden i Bryssel ställer frågan om den radikala islamismen på sin spets, vad den är, vart den syftar och hur den ska bekämpas. Men också frågan om vad den ska kallas. Det finns i Frankrike ett ord som vi saknar i Sverige: islamofascisme (islamfascism), som också är bra. Det används av många, inte… Läs mer »
Québec, från algonkinskans (en av indianminoriteterna i Québec) kebek, som betyder platsen där floden smalnar av, är lika stort som Tyskland, Frankrike och Italien tillsammans och med en befolkning lika stor som Sveriges. Franskan som talas i delstaten går tillbaks till uttalet i Frankrike före franska revolutionen. Jag kom dit första gången sommaren 1985 efter… Läs mer »
Vintersöndag. Blixtrande sol och vitt, vitt överallt. Jag far ut till Fjällfotasjön, utanför Svedala, och sätter på mig mina långfärdsskridskor, en handling som leder rätt ner i barndomen: pappa, mamma, Uppsala, Ekoln och vintersöndagar på femtio- och sextiotalen där vi tvingades upp ur sängarna för utflykt hela familjen. Lyckliga minnen. Choklad. Apelsiner. På rad i… Läs mer »
Överraskning/poesins kraft. Jag håller två föreläsningar om poesi på Limhamns Bibliotek, den första om sådana som Vilhelm Ekelund, Hjalmar Gullberg och Bertil Malmberg, författare som skänkte tröst och inspiration när jag var ung, den andra om Gunnar Ekelöf, Tomas Tranströmer, Sonja Åkesson, Kristina Lugn, Katarina Frostenson och Ann-Marie Berglund, bland andra. Den sista kvällen väljer… Läs mer »