EM i fotboll. De stora mästerskapens frestelse: att fly allt engagemang, allt energiskt sökande, allt läsande, allt skrivande, allt tankearbete och bara sjunka in i matcherna, oavsett vilka lag som spelar. EM och VM i fotboll=tankesömn.
•
Dagbok, ett nystan. Att skriva dagbok är som att rulla in trådarna, att hela tiden återskapa nystanet, det vill säga illusionen om ett ”jag”, ett centrum från vilket allt utgår. Att skriva dagbok är att nysta upp – och ihop – sitt eget liv.
•
IFK Malmö-Hyllie IK 1-3, står det i Sydsvenskan. Det är märkligt att läsa, min gamla klubb (Vintrie IK som nu bytt namn till Hyllie IK) slår IFK Malmö i div 4 sydvästra. En klubb på uppgång möter en av de anrika svenska klubbarna, den enda klubb som tillsammans med Malmö FF och IFK Göteborg har spelat kvartsfinal i Europacupen (numera Champions League) och som med sina tretton säsonger i allsvenskan tillhör den svenska fotbollshistoriens övre skikt. Melankoli är den känsla som bäst fångar det hela, hur allt fast förflyktigas, imperier går under, storklubbar blir, just det, småklubbar. IFK Malmö-Hyllie IK 1-3.
•
Mattias Gardell, professorn i religionshistoria, kallas in som vittne i Breivikrättegången för att, bland annat, tala om ”islamofobi”, ett ovetenskapligt uttryck som hittats på av radikala islamister (se Gilles Kepel och Kampen om islam eller Pascal Bruckners La Tyrannie de la pénitence). Ingen skulle få för sig att tala om ”kristofobi”, ”marxismofobi” eller ”kapitalismofobi”; fobi har vi mot spindlar, platser eller människor, inte mot världsåskådningar. Tanken bakom begreppet är att all kritik av islam ska kunna stigmatiseras som ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”. Begreppet är en intellektuell fallgrop och använder man det, går man, enligt min mening, den radikala islamismens ärende, vars mål är att få stopp på all kritik av islam, oavsett om det handlar om sund och vettig religionskritik eller rabiat religionshat från olika typer av extremister. Vad finns det då för ord vi kan använda istället? Hatet till islam (Andreas Malm) räcker långt och, i de fall där det är befogat, det enkla kritik av islam. En lösning kan också vara den franska feministen Caroline Fourests förslag: muslimofobi. Hur som helst bör ordet ”islamofobi” snarast möjligt tas ur bruk eftersom det inte hjälper oss att se klarare utan tvärtom bara ökar förvirringen samtidigt som det bereder väg för den radikala islamismen.