För ett antal år sedan var jag inbjuden till en yrkesskola vid Värnhemstorget i Malmö. Det var, som jag minns det, bara manliga elever och de skulle bli elektriker. Jag var ditbjuden för att prata om min kriminalroman Pojken i eken, som bland annat handlar om ett misstänkt hedersmord. I klassrummet satt cirka femton personer… Läs mer »
Att vara trans är att leva i en evig klyvning, att ha känslan av en kniv som skär en i två delar hela tiden. Hos många transpersoner leder det till trauman som aldrig läker, många tar livet av sig, andra glider ut i missbruk av olika slag för att dämpa känslan av att vara fel…. Läs mer »
När pappa blev arg på Fiskebäcksgatan i vår lilla radhuslåda i Malmö var det likt explosioner som kom från ingenstans eller – vem vet? – kanske var uppladdade på jobbet på Flensburgska barnsjukhuset. Det enda vi hade att ta ställning till var hur skydda sig mot de utbrott som alltid föregicks av en rodnad i… Läs mer »
Våren 1984. Jag är i Paris, skriver för avsomnade Arbetet, artiklar då och då men håller också på med en uppsats i litteraturhistoria, om den franske arbetarförfattaren Georges Navel, som jag hade lärt känna två år tidigare i Provence. Jag är antagen på Bonniers med min första bok, hamnarbetarromanen Stuv Malmö, kom!,och njuter i fulla… Läs mer »
Det finns ingen fotbollsspelare jag beundrat så och under många år var namnet – Diego Armando Maradona – ljuv musik i mina öron och ett namn jag njöt av att uttala, som om själva det fonetiska bar på en vacker hemlighet. 1986 blev han vad alla redan visste att han var – världens bäste. När… Läs mer »
Jan Myrdal har gått bort (1927-2020), en av de stora, radikala 60-talisterna, en grupp författare som fick avgörande inflytande på samhällsdebatten, förutom Myrdal själv tänker jag på författare som Per Olov Enquist, Anders Ehnmark, Sven Lindqvist, Göran Palm och Sara Lidman. För egen del började det på klassiska S:t Petri Läroverk i Malmö som 17-åring…. Läs mer »
Rättegången i Paris mot några av de ansvariga för terroristattacken på Charlie Hebdo den 7 januari 2015 väcker minnen till liv. Våren 1973 bodde jag i Paris. Jag var nitton år, det var fem år efter majrevolten men det gick fortfarande att känna av svallvågorna från den historiska majmånaden. Utanför huset där jag bodde fanns… Läs mer »
Rosengård. Ordet, verkligheten, symboliken. Det är som om ordet töms och fylls på med mening, att det slocknar men lever upp igen hela tiden. Det var den brasilianske poeten Guilem Rodrigues da Silva, som jobbade som hemspråkslärare på Rosengård i många år, som var den förste att dekonstruera ordet med sin enkla fråga: ”Var är… Läs mer »
För några år sedan när jag levde i paniken över att ha upptäckt min transidentitet, flydde jag så ofta jag kunde över sundet, till Köpenhamn. I Byen vågade jag röra mig på ett annat vis och det var också där jag hittade andra som var som jag. Jag gick med i TID (Transpersoner i Danmark)… Läs mer »
I det lilla samhället Ytterån i Jämtland föddes Arthur Magnusson 1902. Han kom från enkla förhållanden men som så många andra unga människor på den tiden greps han tidigt av bildningstörst. Han slukade världslitteraturen som ung och trots att han slutade skolan efter folkskolan och började arbeta på brädgård som ”ströpojke”, förkovrade han sig och… Läs mer »
I sin krönika den 19 april beskriver kulturchefen på Sydsvenskan, Ida Ölmander, slöjdebatten i Skurup som en enkel brottning mellan onda och goda krafter. Frågan är dock mer komplex än så. De flesta är överens om att slöjan är ett patriarkaliskt verktyg för att slå vakt om mannens och familjens/släktens makt över kvinnors sexualitet och… Läs mer »
Det är bra med den moraliska upprördheten över Handkes inställning till Slobodan Milosevic och det serbiska ansvaret för massmorden och massakrerna när den Jugoslaviska nationen upplöstes. Det var Milosevic som antände katastrofen på Balkan med sitt tal på Trastfältet i juni 1989, en kommunist som vädjade till djupa, nationalistiska myter, ironiskt så det förslår. Handke… Läs mer »
Det började tidigt sextiotal. Vi kom från Sundsvall till Malmö där jag hamnade på Djupadalsskolan. Genom fotbollen blev jag accepterad av mina nya klasskamrater, trots mina tungspets-r men när vi spelade i parken utanför skolan gjorde jag det i min hammarbytröja, för Nackas skull, min idol. En eftermiddag ringde det på dörren. Det var två… Läs mer »
Det är något djupt sorgligt över bilden av den söndersågade Zlatankroppen i brons som insvept i svart plats lyfts bort av en bilkran, något som minner om en död människa på väg bort till sista vilan. Bilden blir inte svagare av de tusentals människor som jublade på samma plats några månader tidigare, dagen då Konungen… Läs mer »
Illdådet på Sergels väg i Malmö för några veckor sedan när den unga läkaren Karolin Hakim sköts till döds var droppen, som det brukar heta, för många. Men för malmöborna har det varit många ”droppar” genom åren och nu senast, lördagen den 9 november, var det dags igen, en ren avrättning av en 15-åring på… Läs mer »
Söndagen den 31 mars 2019 klev transpersonen Julia Boyer upp ur metron på Place de la République i Paris. Hon hamnade direkt i en demonstration med unga fransmän med algerisk bakgrund som var där för att fira Bouteflikas avgång. I samma ögonblick som hon klev ut på torget började ett gäng trakassera henne. Hon svarade… Läs mer »
Le Select i Montparnasse. Att stället fortfarande utövar dragningskraft på Paris’ intellektuella intygas av att jag upptäcker filosofen Alain Finkielkraut på terrassen. Finkielkraut påminner om en grå, sorgsen, gammal fågel med sitt stora huvud. Jag har Retour à Reims, av Didier Eribon, i mina händer, den hyllade självbiografin som betydde allt för Édouard Louis när… Läs mer »
Det var den 9 maj 2017. Jag satt på ett café nära Louvren. Några kvällar tidigare hade Emmanuel Macron krossat Marine Le Pen i en tevedebatt och allt tydde på att han skulle gå segrande ur presidentstriden. Trots att opinionsmätningarna pekade på en enkel seger var det ändå nervöst. Exakt klockan åtta kom siffrorna som… Läs mer »
När jag först läste Federico Morenos reportage i Kvällsposten om ett gäng islamister från Rosengård som tagit över inte bara SSU Malmö utan även SSU Skåne så tänkte jag, det här kan inte vara sant. Detta måste vara nåt slags fake news, som det heter nuförtiden. Men icke. Vår tid bjuder på ständigt nya överraskningar. Historien tycks vara sann… Läs mer »
https://www.sydsvenskan.se/2018-06-12/fredrik-ekelund-att-bojkotta-vm-funkar-inte-for-oss-fotbollsalskare Imorgon börjar VM i fotboll. Och som den fotbollsälskare jag är borde jag känna glädje, den stora festen är ju här igen. Men nej, den där riktiga festkänslan vill inte infinna sig. Ett av skälen är att jag fick känna glädjen av att vara på plats och uppleva den hittills största festen i fotbollens… Läs mer »
Sommaren 2006 satt jag på en gård på Gamla Väster när min mobil ringde: ”Hej! Jag heter Pontus Lindh, jag är poet och vill vara med i Sveriges Författarlandslag…” Jag var kapten för laget då och bad honom komma ned på Limhamnsfältet söndagen därpå för en besiktning av hans skicklighet med bollen. Han var lysande… Läs mer »
https://www.sydsvenskan.se/2018-01-10/jean-jacques-rousseau-forstod-de-overgivnas-frustration
#Me Too”- kampanjen rullar vidare över världen och det är som ett resultat av det mod många kvinnor visar nu, som marken gungar även under den muslimske teologen Tariq Ramadans fötter i Frankrike. Ramadan är barnbarn till Hassan al-Banna, Muslimska Brödraskapets grundare, och har enträget arbetat på att bli en moderniserad islams intellektuella ledstjärna i… Läs mer »
https://www.dn.se/kultur-noje/kulturdebatt/fredrik-ekelund-sallan-har-en-kippavandring-varit-mer-motiverad/
När jag var ung fanns det flera svenska författare som jag såg upp till och följde noga. Tomas Tranströmer och Lars Gustafsson, till exempel, men också Jan Myrdal. Myrdals ”Samtida bekännelser av en europeisk intellektuell” blev en ögonöppnare av rang och det var genom den som tredjevärlden-begreppet slog rot i mig. Än idag minns… Läs mer »
http://www.sydsvenskan.se/2016-09-16/den-identitetssjuka-tiden
http://www.sydsvenskan.se/2016-07-22/henrik-stensons-bragd-var-en-mansklig-triumf
13 november i Paris. Efter attentatet mot Charlie Hebdo kom det ett stort antal böcker som analyserade händelsen och nu börjar även böcker om jihadistattackerna den 13 november att komma. En är Zineb El Rhazouis ”13, Zineb raconte l’enfer du 13 novembre” (13, Zineb berättar om helvetet den 13 november). Zineb är Charlie… Läs mer »
http://www.sydsvenskan.se/kultur–nojen/efter-mardrommen-charlie-hebdo-kommer-att-overleva-aven-sina-fiender/
Reaktionerna på terrordåden i Paris har varit föredömliga på ledarsidor och från våra politiska ledare och vågen av solidaritet med det franska folket mäktig. På FB färgar folk sina profiler i trikolorens färger och på Wembley sjöng engelsmännen med i Marseljäsen inför landskampen mellan England och Frankrike. Vackert. Men inte alla visar samma samhörighet med… Läs mer »
En ensam eritrean mördar två människor han anser ser ”svenska” ut på IKEA i Västerås, en ung man djupt förankrad i högerextremt idégods löper amok på en skola i Trollhättan och mördar två elever med utländsk bakgrund och planerade asylboenden sätts i brand på ett sätt som förefaller vara organiserat. Det är en tid med… Läs mer »
”På natten, när jag ensam kom fram till hörnet av gatan, brukade jag plötsligt få ett intryck av att lämna det närvarande och glida in i en zon där tiden stod stilla”, skriver Patrick Modiano i ”Lilla smycket”. Paris är fullt av sådana zoner och när jag går förbi vissa byggnader i staden kommer… Läs mer »
Efterdyningarna i Frankrike till islamistattentaten i Paris i januari har varit av olika natur, politiska, säkerhetsmässiga och intellektuella. Höjd beredskap råder och senast söndagen den 19 april avvärjdes ett nytt attentat; en ung algerier sköt ihjäl en ung kvinna när han stal hennes bil men när han for iväg råkade han skjuta sig själv i… Läs mer »
I Stefan Zweigs vackra Världen av igår beskriver han sommaren 1914 som fantastisk och full av optimism. Få, om ens några, anade vad som komma skulle: ”Aldrig hade Europa varit starkare, rikare, skönare, aldrig känt en större övertygelse om en ännu bättre framtid.” Zweig skrev den utanför Rio de Janeiro, i Petrópolis, 1941. I februari… Läs mer »
Frankrike är det land i Europa där historiens strider ofta varit djupast och tydligast, alltifrån striderna mellan protestanter och katoliker, över franska revolutionen, pariskommunen, de två världskrigen, maj-68 och in i vår tid med dess spänningar: för eller emot EU, växande högerextremism och ökande problem med radikal islamism. Ibland tänker jag på landet som ett… Läs mer »
När jag läser om beslutet att riva Stadion får det mig att tänka på internaliserade röster, röster inom mig som jag måste förhålla mig till – och ibland strida mot. En sådan röst i mig är ”Den Malmöitiske Nihilisten”, sannolikt framvuxen i mig under mina år i hamnen. När jag ”pratar” med honom och säger… Läs mer »
Jag var nitton år och bodde på Alliance Française på Bd Raspail i sjätte arrondissementet i Paris. Det var fem år efter majrevolten men gick fortfarande att känna av svallvågorna från den historiska majmånaden. Så gott som varje helg drog det ihop sig till konfrontation i Quartier Latin mellan den fruktade kravallpolisen CRS och unga… Läs mer »
Den franska utposten. Samma höst som jag debuterade, 1984, blev jag uppringd av Magnus Rosenqvist på tidskriften ResGuide. Han hade läst min första roman och ville att jag skulle skriva ett resereportage för dem. Om vilket land då? undrade jag. Välj själv! svarade han gentilt. Jag bad om lite betänketid, satte mig vid jordgloben… Läs mer »
Fotbolls-VM i Ryssland 2018? Vinter-OS i Sotji 2014 invigdes med en makalös show som fick många av åskådarna över hela världen att andlöst följa den spektakulära iscensättningen av rysk, och sovjetisk, historia. Vladimir Putin på läktaren hade all anledning att se belåten ut. Att han samtidigt, sannolikt, planerade nästa politiska steg i utvecklingen… Läs mer »
http://www.axess.se/magasin/default.aspx?article=2128#.U4os7TnBLJw Demonernas återkomst. Den 6 februari 1934 försökte den franska extremhögern storma l’Assembleé Nationale vid Place de la Concorde i Paris. Målet var att krossa ”la gueuse”, horan, det vill säga den tredje republiken. Femton människor dog och över tvåtusen skadades. Dagen efter avgick regeringen Daladier. Den 26 januari i år, nästan… Läs mer »