23 april

Kvällens första rapporter från Frankrike är en stor glädje för alla vänner av EU och av solidariteten mellan de europeiska folken: den vänsterliberale Emmanuel Macron vinner den första omgången av det franska presidentvalet före Marine Le Pen, den rabiata och öppet rasistiska högerextremisten, vilket i praktiken innebär att Frankrike får en president som är för EU och vill att landet stannar inom NATO. Den absoluta mardrömmen hade varit en slutduell mellan Marine Le Pen och vänsterextremisten Jean-Luc Melenchon, ett retoriskt vidunder med många sympatiska drag men också med uppenbar stollevarning (Putinkramare, som Le Pen); han ville, bland annat, ha in Frankrike i en karibisk allians med Venezuela och Kuba … Vid en slutduell Melenchon-Le Pen den 7 maj hade segraren i det franska presidentvalet varit Vladimir Putin, oavsett om Le Pen eller Melenchon hade vunnit. Nu kommer, som allt tyder på, europatanken att segra.

Valresultatet är, så klart, en örfil åt de två stora, etablerade partierna, Socialistpartiet och det Republikanska partiet och för första gången kommer Frankrike att få en ”mittenpresident”; landet som uppfann vänster-högerskalan överraskar igen, alltså.

Söndag om två veckor kommer jag att vara på plats och fira Frankrikes nye president, inte för att jag stödjer honom i allt, men för att han inkarnerar mycket av det bästa som ”det franska” har givit oss: Frihet, Jämlikhet och Broderskap, ja, hela Upplysningen med allt vad den har inneburit för drömmen om det moderna men inte bara detta utan också tron på öppenheten gentemot omvärlden, både vad gäller handel och invandring, en tro på EU, alltså, men också, ej att förglömma, en järnhand mot islamismen.

Jag har varit orolig länge men ikväll känner jag mig glad och lättad. Extremhögern i Europa har tryckts tillbaka ännu en gång, Geert Wilders i Holland för några veckor sedan, Marine Le Pen nu och förhoppningsvis blir hennes nederlag i andra omgången lika svidande som faderns 2002 (82% mot 18%).

Fransmännen har gjort ett klokt val. Det är, som det känns just denna kväll, läge för alla oss europavänner att plocka fram ett gott vin ur skafferiet (varför inte ett franskt?).

Och hur avslutar man då en sådan här spontant skriven text? Med ett Vive La France! så klart.