Hjärtats värld. Så intressant och spännande, de där små skiftningarna i ”själen”, som ju egentligen är hjärtat, hjärtats värld. Och hur svårt, för att inte säga omöjligt, det är att påverka denna värld (”känslorna”) med tankarna (”förnuftet”). Att vara människa? Också att, ständigt, leva i detta mysterium. Ett solblänk över Gare de l’Est, en havsdoft… Läs mer »
Dagarnas färg i mitt sinne: Måndagen är ljust gul, tisdagen svagt röd, onsdagen ljusgrön, torsdagen svagt ärtsoppefärgad, fredagen djupröd, lördagen svart och söndagen ångestrosa men den enda färgen som jag kan ”förklara” är torsdagens ärtsoppefärgade, de övriga är ett privat mysterium. * Svampen på Stureplan. Jag står och väntar på en väninna under den berömda… Läs mer »
Paris! Ja, så heter min nya bok, ett slags dagboksroman som börjar 1973 och slutar våren 2023. Boken började växa fram i mitt huvud redan 1983 även om resultatet blev nåt helt annat än den kärleksroman jag började på då. Det innebär att jag levt med denna historia och detta manus i drygt 42 år,… Läs mer »
Minnen, Malmö. Överallt står de på kö i mej, i varenda gathörn, känns det som, inte bara för att jag bott på ett antal olika ställen i staden utan främst, kanske, för att jag körde taxi i Malmö under ett antal år, tusentals ansikten i bilen, alltså, och massor av adresser, hus, gator, händelser som… Läs mer »
Onsdagarna har blivit heliga när jag är i Paris ty då kommer både Charlie Hebdo och Le Canard Enchâiné (Den fjättrade ankan), två satirtidningar som sticker ut, minst sagt. Charlie med sin ”totalhumor” och brutala vulgaritet och Le Canard med sina raffinerade ordlekar och frätande politiska analyser. I båda spelar teckningarna en stor roll, i… Läs mer »
Sveasagorna. På en sinnrik och levande prosa berättar Linus de Faire den dramatiska historien om hur det gick till när ett tusental norrbottningar lämnade Malmberget och Kiruna för södra Brasiliens djungler innan de till sist landar i Misiones, den argentinska delstaten som ligger insprängd som en kil mellan Brasilien och Paraguay. Många av dem var… Läs mer »
Peter Luthersson är död. Jag lärde känna Peter i Malmö på åttiotalet, en ung, begåvad och blyg litteraturvetare från Jönköping. Det var inte litteraturen som i första hand förde oss samman utan schack. Och fotboll. Han kom till oss tillsammans med sin småländske vapendragare, Hegelkännaren Carl-Göran Heidegren, en entusiastisk schackspelare han också när de anslöt… Läs mer »
Uppsala, platsen för min barndom. Luthagen – mitt Atlantis! – med Fyrisån som ett mörkt, vackert ackord i bakgrunden, nära min farmors hus. Sverkerskolan, platsen där jag gick i ettan och tvåan och fick mina första, verkliga vänner, Olle & Peter. Ett Luthagen som på den tiden var en tidstypisk blandning av uppåtsträvande akademiker, som… Läs mer »
Hålet i stängslet heter malmöförfattaren Henrik Nilssons senaste bok, en bok jag avnjutit som ett gott vin, långsamt läsandes eftersom den är så rik. Den är både minimalistisk, i sin stil, och maximalistisk, späckad av lärdom som den är. Det är en bok full av författarens latinamerikanska erfarenheter, en bok som vackert blandar det sensuella… Läs mer »
Lördagen för Pridetåget i Malmö, den 6 juli, tog jag mig till samlingsplatsen för tåget vid Stadsbiblioteket. Jag gjorde det som vanligt med glädje i bröstet eftersom Pridetågen spelat stor roll för mig i detta att komma ut offentligt som transperson. Ingenting i detta blir heller sämre av det historiska arvet, att jag känner på… Läs mer »
Georges Simenon, belgaren, tillhör enligt min mening de främsta 1900-talsförfattarna och borde ha fått Nobelpriset. Få författare kan/kunde fånga och sätta en stämning som han med några få ord och få hade bättre balans i sitt skrivande mellan beskrivningar och dialog. Förmodligen låg det honom i fatet att han var så produktiv, närmare 400 romaner…. Läs mer »
Jan Myrdal. Jag får De hemliga breven, boken om familjen Myrdal, i julklapp och läser den i mellandagarna. Det är djupt obehaglig läsning, överraskande obehaglig för mig som före detta Myrdalbeundrare. Det fanns en period i mitt liv när han var viktig, både som opinionsbildare men också som författare eftersom jag tyckte om hans strindbergska… Läs mer »
Att klistra affischer. Det är en mörk höstkväll och jag är ute och klistrar affischer på Limhamn. Det är en affisch med ett Putinansikte på, ett ansikte där det dryper av blod och som kallar till en ”rättegång” mot Putin, en performanceföreställning på Gustav Adolfs Torg en lördag i slutet av november. Jag är ensam… Läs mer »
Ondska 1. När Hamas väldrilllade och tungt beväpnade terrorister tog sig in i Israel morgonen den 7 oktober med hängglidare, på motorcyklar och i pick ups och startade sin primitiva mordorgie – en veritabel progrom – handlade det inte om ”befrielse” i någon mening utan blott om meningslös terror, en pervers kärlek till död och… Läs mer »
Synvända. En av mina favoritplatser i Malmö, och i Limhamn, där jag bor, är det lilla torget mellan WILLY:s och Malmborgs, R F Bergs plats. Framför allt Espresso Houses uteservering när det är fint väder. Jag tycker om att sitta där och läsa, dricka kaffe och titta på det sk ”folklivet”, vilket till stor del… Läs mer »
Det tog lång tid för mig innan jag beslöt mig men när jag till sist gjorde det, flöt beslutet in i mitt liv helt naturligt, utan någon större vånda. Vad? Att bojkotta fotbolls-VM i Qatar. Kvinnosynen i det stenrika arablandet, kvinnors ställning som andrarangsvarelser, att de inte får välja sina liv som de vill och… Läs mer »
LATINAMERIKA 1. Till Chile och Santiago igen, landet jag reste till första gången i december 1985, mitt under Pinochetdiktaturen. Jag har inte varit där på nästan tjugo år och för mig är Chile väldigt mycket författaren Jorge Calvo som under sin femton år långa exil i Sverige blev som un hermano, en bror, för mig…. Läs mer »
PARIS 1. Hotel du Nord i östra Paris ligger precis där Canal St Martin svänger och hotellet är idag som finkrog en övertydlig bild över ”bobofieringen” (gentrifieringen) i dessa delar av Paris som trots allt håller stånd; blandningen är fortfarande fantastisk med allt vad man kan tänka sig av olika etniciteter och åldersgrupper. Hotellet är… Läs mer »
Slava Ukraini! sommar nu, svensk sensommar, europeisk sommar och bomberna som aldrig slutar falla, över Donetsk, över Odessa men också in över oss, in över Västanväg på Limhamn där jag bor, in i våra medvetanden, en barnvagn som sprängs i Vinnytsia, dottern i bitar, mammans fot kvar på trottoaren, 8-årige Kyrylo utanför ett affärscentrum… Läs mer »
(Möllevångstorget 12 juni 2022). Kära Ukrainavänner, kära mötesdeltagare! Det är med glädje och stolthet men också i sorg som jag står här idag. Glädje och stolthet över att tala på en plats som i Malmö är själva sinnebilden för solidaritet men också sorg, så klart, med tanke på Rysslands besinningslösa anfallskrig i strid med all folkrätt… Läs mer »
Den 24 februari 2022 är en vattendelare i vår tid på samma vis som den 1 september 1939 blev det. Antingen står man upp för Ukrainas rätt att försvara sig och att få finnas eller så gör man det inte. Någon tredje väg finns inte. Tyvärr. Den militära logiken är glasklar: om inte Ukraina lyckas… Läs mer »
Vapen, vapen, vapen – vapen till Ukraina! Vapen, vapen, vapen – vapen till Ukraina! Ja, det är egentligen det enda jag vill skriva just idag, den 1 mars 2022. Vapen, vapen, vapen – och pengar till Ukraina! Och det handlar inte bara om Ukraina utan också om oss här i Sverige, våra liv, vår frihet,… Läs mer »
I stora annonser gick Sverigedemokraterna i Malmö tidigare i höstas till hårt angrepp mot World Pridefestivalen i Malmö och Köpenhamn i augusti. Magnus Olsson, SD:s ledare i Malmö, hävdade att det var oansvarigt av kommunen att lägga tjugo miljoner på en ”fest” och satte det i motsättning till den välfärd partiet säger sig vilja värna…. Läs mer »
Efter att ha tillträtt som kulturchef för nätdagstidningen Bulletin i december 2020 tog jag kontakt med ett antal skribenter och intellektuella för att se ifall de var intresserade av att medverka i tidningen. Jag tog kontakt brett, internationellt och inom landets gränser. Svaren var för det mesta positiva men det fanns också enstaka, negativa som inte… Läs mer »
”Att jobba hemifrån”. Eller ”på distans”. Som ett mantra detta, ett pandemimantra. Och visst följer jag det också. Och Zoommöten har av det skälet blivit en naturlig del av mitt liv. Uttrycken får mig samtidigt att tänka på tiden i Malmö Hamn som stuveriarbetare. Knappt fem år jobbade jag där i slutet av sjuttiotalet och… Läs mer »
Det är fjärde advent och alla fyra ljusen tända när jag skriver detta, som också är tänkt som en julhälsning till er som följer mina ”blandade tankar”. I början av december tackade jag ja till erbjudandet om att bli kulturchef för den kommande nätdagstidningen Bulletin. Det tog mig tolv dagar av funderingar, samtal och dialog… Läs mer »
Den 10 november släpper jag min första diktsamling på tjugofem år, ”Läppstifterska”. Och jag gör det med en enorm glädje och stolthet eftersom jag tycker att jag fått med det mesta jag vill säga, som om jag fått med bottensatsen i mitt liv: barndomen, de psykiska problemen, fotbollen, hamnen, erotiken och, inte minst, transproblematiken och… Läs mer »
Från en köpenhamnsk utsiktspunkt. När jag kom ut som transvestit för ett år sedan var det en omtumlande händelse på flera vis, världen blev inte bara större för mig genom att jag gjorde mig fri mentalt utan den blev också mindre, rent geografiskt. Jag älskar att resa och har rest över hela världen men nu… Läs mer »
Söndagen den 31 mars klev transpersonen Julia Boyer upp ur metron på Place de la République i Paris. Hon hamnade direkt i en demonstration med unga fransmän med algerisk bakgrund som var där för att fira Bouteflikas avgång. I samma ögonblick som hon klev ut på torget började ett gäng trakassera henne. Hon svarade och… Läs mer »
Hernán Valdebenito-Frederiksen är död. Han var en av mina bästa, chilenska vänner på åttiotalet, en glädjespridare av rang som alltid ville diskutera och prata ända in på småtimmarna. Vi var några som kallade honom för ”Den Glada Ekorren”. Han var väldigt liten, dock ej dvärg, och hans familj i Chile skickade iväg honom tidigt för… Läs mer »
Mitt outande som transvestit i augusti i år ledde till många fina reaktioner från omgivningen, stark empati och uppmuntran. En reaktion som fastnade ordentligt utspelade sig på ståplatsläktaren under Malmö FF – Kalmar tidigare i höstas. Det är paus och jag har gått ner till serveringen, som ”Fredrik”, för att ta en kopp kaffe då… Läs mer »
Tanke: att vi är utanför, ett eget släkte, vi som har transsnittet i oss. Inte utvalda utan bara utanför. Eller innanför, alldeles för långt innanför. * Märkligt, hur transvestismen då och då föder en känsla av att jag är ett slags brottsling. Som om varje smygande promenad i samhällsmörkret vore en övning i… Läs mer »
Det är en av VM:s höjdpunkter, Messis mål mot Nigeria. Crosspassningen från Banega över det nigerianska mittfältet och försvaret och sedan – det vidunderliga! – nedtagningen först på vänster lår och sedan, i samma musikaliska rörelse, hur han låter bollen droppa ned mot vänsterfoten för att få den helt under kontroll innan han, i momentet… Läs mer »
Ibland slår litteraturen ner i mig som en blixt. Och som en nåd och ett slags surrogat för den gudstro jag förlorade i ett skidspår i Småland som tolvåring. Jag tror igen. Tror på en mening med alltet. Men det är inte så ofta längre som de där ljusblixtarna slår ner i min värld. Men… Läs mer »
Jag får ett brev från CSN och öppnar det, viss om att det är årets inbetalningar som det handlar om. Men istället ser jag: 31 december 2017 Din totala skuld är 0 kronor. Jag tror först inte mina ögon, sedan förstår jag att det är sant. Det är över nu, trettiofem års betalande, jisses! Och… Läs mer »
Att #metoo-kampanjen är höstens stora händelse är inget man kan ifrågasätta och blottläggandet av förhållandet makt-sexualitet tillhör vår tids intressantaste erfarenheter. Och att vi alla denna höst – inte bara män, förmodar jag – legat och funderat innan vi somnat, på vad vi gjort och sagt som eventuellt kunnat vara stötande för det motsatta könet… Läs mer »
Den franske författaren Frédéric Dard (1921-2000) var lite av ett skaparfenomen. Han spottade ur sig romaner under i stort sett hela sitt liv och är mest känd under pseudonymen San-Antonio, under vilken han skrev 180 (!) romaner, fyllda av en lekfull prosa där ordvitsarna står som spön i backen. Men han är också Simenon-eleven (de… Läs mer »
Bilsemester. Vi kör genom Danmark, Tyskland, genom Belgien, över Ardennerna, in i Frankrike och Champagne, till Reims med den berömda katedralen. Det är vackra dagar i ett soligt, inbjudande Europa, de belgiska skogarna, de bördiga franska slätterna. Sedan Paris där vi bor i airbnb, i nionde, fem fina dagar. Cykel genom kvälls-Paris med uteserveringar fulla… Läs mer »
7 maj, Frankrike, en historisk dag, Emmanuel Macron väljs till president, en 39-åring som hade litterära ambitioner när han var ung, som läste Cocteau och Gide och förälskade sig i sin fransklärare, Brigitte Trogneux, en ung man som var assistent åt filosofen Paul Ricœur och som ingen trodde på förra våren, när han hoppade av… Läs mer »
I Sydsvenskan den 29 april har Maria Küchen en artikel på kultursidan om varför vi författare bör bojkotta Bokmässan i år – för att tidskriften Nya Tider har en monter på mässan. Problemet med texten är att Küchen inte lyckas leda i bevis att Nya Tiders redaktion är nazistisk eller att redaktionen för tidningen bryter… Läs mer »