På Kulturnyheterna måndagen den 26 november lät man meddela att Behrang Miri ska ställa upp i Melodifestivalen till våren: ”Behrang Miri… som ifrågasatte bilderna av olika etniciteter i TintTinalbumen som fanns i bokhyllan där …” (På Kulturhusets ungdomsavdelning, min anm.). Hrm. ”… ifrågasatte bilderna av olika …”? Så säger man när man vill hålla någon… Läs mer »
Jag träffar en gammal barndomsvän på Kajutan i Limhamn. Han bor i USA sen många år och jag skickade min barndomsskildring Fadevår, tack för ljuset! till honom för nåt år sen. I den spelar han en viktig roll, som han var då, öppen, rolig, busig och med en underbar, vild fantasi. Han var en av… Läs mer »
Författarliv 1. Jag är i Stockholm, hos min gamle far. Han vill sälja en del av sina böcker innan han flyttar till ett äldreboende. Under några dagar går vi igenom hans bokhyllor, han i rullstolen, jag uppe på en stege. ”Nesser, pappa?” ”Bara bukfylla, släng!” ”Ovidius, Iliaden, Odysséen?” ”Behåll!” ”Jersild och Isabel Allende?” ”Släng, släng!”… Läs mer »
W.G. Sebald, ur All’estro: ”Efter jobbet räddar jag mig, sa Salvatore, in i prosan som upp på en ö.” • Jag går på en fest där jag kommer lite senare. Jag hamnar i köket och uppfattar en dialog på portugisiska, brasiliansk sådan. Det är en kvinna och en man, båda brasilianare visar det sig, och… Läs mer »
Tant Jag. Hon är hur trevlig som helst, ler ofta och har nästan alltid nåt spännande att berätta. Vi stöter på varandra då och då och en dag bjuder vi henne på middag. Även den blir trevlig, samtalen flödar och det känns som om vi har en hel del gemensamt hon och vi, att vi… Läs mer »
Filmen från övervakningskameran i Stockholms tunnelbana är fruktansvärd och mannen i den blåa jackan blir över en natt ”Sveriges mest hatade”. På goda grunder, ty det vi ser, är i en mening värre än en krigsscen. Det som gör oss så upprörda, är bilden av en människa som frivilligt degraderar sig till djur, en varelse… Läs mer »
Hon går och går och går sen flera år. Jag ser henne då och då, det jagade, lite blanka ansiktet men utgår ifrån att hon går sin runda varje dag. På senare tid har hon brukat komma med en rätt stor ryggsäck också. Ätstörningar, anorexia, kroppsfixering, tänker jag, nu när jag vet mer om sådant… Läs mer »
Plötslig insikt på Sibbarp en sommareftermiddag, hur allt som rinner genom mina fingrar: tiden, vattnet, minnena, händelserna, barnen, allt, allt, allt. Och att det är ur denna desperation som all konst föds, som en motkraft och vilja att bevara något av allt detta som rinner genom oss. • Malmöfestivalen, denna stillhet, denna mjukhet, att vandra… Läs mer »
Hat. Ja, det ligger i tiden. I vintras publicerades En avgrundseld som sargar och förtär (bookLund förlag, med förord av mig), en bok med Leon Larssons, den förste svenske proletärdiktaren, samlade verk. Larsson kunde göra suggestiv lyrik av sitt klasshat (Jag har ej rum för frid, för kärlek och försoning, en känsla har jag blott:… Läs mer »
Event AB, ser jag på en skylt. Det finns få nya ord som jag ogillar som det. Event? Händelse, alltså. Jag sitter på baksidan av sommarstugan. Två bålgetingar aviserar surrande sin ankomst och siktar in sig på ett hål mellan brädorna i husväggen. Precisionen imponerar när de tar sig in. Längre ned, i solgasset på… Läs mer »
Vi träffas ett gäng gamla fotbollskamrater från Vintrie IK (numera Hyllie IK) på en gård utanför Västra Klagstorp. Det blir ett kärt återseende. Sillen framdukad, snapsglasen på plats, grillen på gång och den ene efter den andre droppar in. Till sist är vi en tretton, fjorton stycken från två, tre ”generationer” A-lagsspelare. När Jansson, den… Läs mer »
EM i fotboll. De stora mästerskapens frestelse: att fly allt engagemang, allt energiskt sökande, allt läsande, allt skrivande, allt tankearbete och bara sjunka in i matcherna, oavsett vilka lag som spelar. EM och VM i fotboll=tankesömn. • Dagbok, ett nystan. Att skriva dagbok är som att rulla in trådarna, att hela tiden återskapa nystanet, det… Läs mer »
Ondska och vardag. Jag cyklar Linnégatan ner mot havet, förbi Limhamns torg. Det är en underbar sommardag, brisen från sydväst smeker kroppen med sin värme. När jag passerar torget kommer jag förbi Linnégatan 12 och då infinner sig, som så ofta, molnet på tankehimlen. Göringmolnet. Det var här han bodde, i slutet av 1920-talet, Hermann… Läs mer »
Jag sitter och bläddrar i gamla anteckningsblock under arbetet med en ny roman. Hamnar i ett block från tidigt nittiotal. Vi bodde i Stockholm då, jag och min före detta. Hon spelade med i en teveserie, jag körde taxi på Taxikurir. Här, i denna ”scen”, är jag på Söder: Folkungagatan 23.20. En äldre man med… Läs mer »
Könsroller/generationer. Ett äldre par på ICA Maxi. Han kör vagnen, hon har lappen där allt de ska ha står uppskrivet: mjöl, ost, öl, grönsaker… Hon rör sig beskäftigt, hemtamt i gångarna, han hakar på så gott han kan i hustruns tempo. De är kring sjuttio, ser det ut som. Så blir det plötsligt stopp i… Läs mer »
Eric Clapton. En vän som för tillfället bor i Hanoi skickar ett mail där han berättar hur han kommer till att tänka på Tears in heaven, där han sitter med sin nyfödda dotter i famnen. Men han vidarebefordrar också en historia han nyligen hört om den vidunderlige gitarristen. Clapton hade flyttat ut på den engelska… Läs mer »
Slocknat och levande. Går på Järnvägsgatan i Limhamn, på väg till min fotohandlare när jag plötsligt börjar tänka på levande och ”slocknade” människor. Bilden av gamla lärare kommer för mej, framför allt en, från högstadiet. Jag går in i fotoaffären, pratar studentfoto med den sympatiske stockholmaren som har den och när jag kommer ut ur… Läs mer »
Avsked. Vi handlar vår honung hos en lantbrukarhustru djupt inne i skogen. För några år sedan visade hon oss sin ocharina (ryska för ”det lilla gåsägget”), ett blåsinstrument med vilket hon om kvällarna brukade spela för korna. När vi kommer till påsken i år för att handla vår honung har hennes prostatasjuke man gått bort…. Läs mer »
Författarliv. Sitter på krogen Babas i Limhamn för att se Milan-Barcelona då en gammal skolkamrat upptäcker mig. Han kommer fram, tar i hand och helt överväldigad börjar han prata om den glädje han upplevde när han läste min senaste bok, Fadevår, tack för ljuset! Han läste den i ett svep och somnade inte förrän halv… Läs mer »
Tankespår. I Svante Nordins imponerande ”Filosoferna” dyker ett för mig ur filosofihistorien helt obekant namn upp, den franske filosofen André Lalandes namn. Jag sitter på tåget till Stockholm. Utanför fönstret ett soldränkt Småland då namnet Alf Lallander dyker upp i hjärnan – ljudlikt den franske filosofens namn – och minnet av ett garage på Arbetaregatan… Läs mer »
Jörgen Anckersgatan, morgon, på väg till kontoret. En trind, kort man krånglar sig ut ur en liten, blå bil. Han ser butter och misstänksam ut, tycker jag. Och i samma ögonblick som tanken landar i hjärnan, ser jag en kopia på honom men tjugofem år yngre och med en liten, fjunig mustasch krångla sig ut… Läs mer »
Det är fredagnatt, jag hugger en taxi vid Stadsteatern och ber om att få bli körd hem, ut till Limhamn. Taxichauffören är en jovialisk skåning som har nära till talet och på min fråga om hur kvällen är, glider han snart över på det senaste mordet i staden, samma eftermiddag (kvinnan som knivhöggs till döds… Läs mer »
”den mytomspunne dörrvakten går med släpande steg genom staden, stannar upp, tvekar, vet inte vilket håll han ska ta, är två meter lång och svart, lik Harry Belafonte och inte desertör som man alltid trott utan bara ensam och arbetslös och med oändligt sorgsna ögon, han talar engelska när han talar och hjälper till att… Läs mer »
Politisk korrekthet. På en middag för snart två år sen säger en vän, vars mor överlevt Auschwitz och fortfarande är i livet, att han kanske ”tänker rösta på Sverigedemokraterna”. Vi som sitter vid bordet håller på att sätta maten i vrångstrupen. Jag tror inte – men vet inte – om han verkligen gjorde det men… Läs mer »
Debatt, heter det, men debatt är allt mer sällan dialog, med två eller fler som talar till, och lyssnar på, varandra. Vad det oftast handlar om är monologer mellan döva. Det senaste exemplet i Sverige är den så kallade ”Benkefejden”, som började med att författaren Bengt Ohlsson, på sitt slängigt kåserande vis, demaskerade den känslomässiga… Läs mer »
« Om en kvinna förförs i ett orangeri, så behöver man icke därför sätta förförelsen i samband med alla de krukväxter som där finnas och därför räkna upp dem.” Strindbergs kärnfulla och humoristiska uppgörelse – i en enda mening – med Émile Zolas naturalism. Den tål att begrundas än idag. • Limhamnsfältet, januarisöndag. Jag är först… Läs mer »
Författarglädje. Jag kommer plötsligt att tänka på flaskpost. Och skrivande. För många år sen fick jag ett brev från en svensk sjöman. Han hade ställt till det för sej i Manilla, på Filippinerna. Hamnat i slagsmål på en bar, om jag minns rätt, klappat till och skadat någon ordentligt och sen dömts till fängelse i… Läs mer »
Författarmöda. April förra året. Jag bor en månad i Paris, på Institut Suédois, mitt i Maraiskvarteret. En eftermiddag sätter jag mej på en bänk i den lilla park som ligger mitt emot institutet, square Georges-Cain. Jag läser Lévys bok om Sartre, Le siècle de Sartre. Det är en underbar vårdag, sommarvärme och runt om mej… Läs mer »
Under rubriken ”Sportmeddelanden” i Sydsvenskan läser jag en notis om att GaMBI (föreningen för gamla MBI:are) ska upplösas; gravölet ska intas på Bullen, står det. Den lilla annonsen sätter igång småklubbsnostalgin inom mig och en stjärnbild av insomnade småklubbar avtecknar sig: Almhögs Vingar, Rapax, Segevång, Sorgenfri, Malmö Sport osv. Decennier av kamratskap, matcher, drömmar, träningar… Läs mer »
Istanbul, tre dagar i deceember. Vi går Haraçi upp mot gågatan Istiklal Caddesi, förbi Galatatornet, jag och William, min son. Dofter/lukter: brända kastanjer, diesel, fisk, hav, pommes frites, allt blandat, så som också städerna blandas i mej. Plötsligt är jag vid Largo do Carmo i Lissabon, på väg upp i Santa Teresa i Rio för… Läs mer »
Kvinnan som arbetar som lyxhora i Köpenhamn kommer gående över torget i en enkel grågrön kofta. Det finns nåt sorgset, blekt och trött över hennes ansikte idag, som om priset för åren i ”Eros’” tjänst satt sig i ansiktet. Då, för några år sen, var hon en skönhet man la märke till, en kvinna som… Läs mer »
Vrede, återhållen. Jag ska till kombihallen vid Malmö Stadion och kör dit i min gamla, slitna AUDI (32.000 mil) men först kör jag in på WILLY:s, på Limhamn. När jag kör därifrån kommer jag på att jag behöver tanka och bestämmer mej för macken på Rudbecksgatan. Dit är det cirka fyrahundra meter från WILLY:s och… Läs mer »
Den tunna, verkliga värld, där du kan göra dej hörd. Med de orden vaknar jag en morgon, bara så: den tunna, verkliga värld, där du kan göra dej hörd. • August Strindberg, nykristen, omvänd, i brev till Carl Larsson, 24 januari 1899: ”Där jag har felat, vet jag numera hut och erkänner felet…” Det är… Läs mer »
20 november. Söndag, en suggestiv dimma utomhus, stilla, vackert, allt som inbäddat. Det är min födelsedag. Av outgrundlig anledning söker sig min tanke till Lasse Brandeby, en scen från Slagthuset i Malmö för många år sen. Jag var där, förmodligen efter årsfest med Galleri 21:s fotbollslag. Jag går omkring i de jättelika lokalerna och längst… Läs mer »
I kölvattnet efter Anders Behring Breiviks massmord på Utøya och i Oslo dök det upp, som ett försök till tankeförbud, att man inte längre ska få vara kritisk till islam. I Aftonbladet, på ledarsidan och kulturen, framfördes tankar om att islamkritik i stort sett var samma sak som högerextremism. Som hjälp att införa det åtrådda… Läs mer »
Jag är på väg in på Hemköp, vid Triangeln, när blicken fastnar på vad en Alumaförsäljare håller i handen, det vill säja nu heter tidningen faktum. Framsidan täcks av ett porträtt på Lars Vilks under vilken texten ”Hur länge lever Lars?” breder ut sig. Det är vidrigt. Så gör man de radikala islamisternas fatalism, och… Läs mer »
Vi sitter på Hospice i Helsingborg, jag och Håkan, ”Kocken” kallad. Framför oss, sovande i sängen, vår vän från Malmö Hamn, ”Norrköping”, Janne Ziehlke, döende. Hans envetna kamp mot prostatacancern går mot sitt slut. Jag läser Harry Martinson – vår gemensamma favoritförfattare – för honom, ur ”Kap farväl!”, som vi älskar båda två. Det är… Läs mer »
”Jag börjar ångra min svenska patriotism! Den är för inskränkt! Vi borde alla bli européer! Det är en viktigare uppgift än att vara svensk! Mitt mål är att förvandla svenskarna till européer!”, skriver Strindberg till Carl Larsson den 21 mars 1884. Intet nytt under solen? skriver jag, till mig själv, den andra november 2011. •… Läs mer »
Middag/taxi. Ibland får platser och mänskliga konstellationer en oerhörd laddning, en laddning vars kraft kommer från de människor som finns där. Hotell Ritz i Paris den 18 maj 1922, till exempel. En miljonär Schiff bjuder på middag. Vid bordet sitter Pablo Picasso, Igor Stravinskij och Marcel Proust. Något senare under kvällen anländer James Joyce. Jag… Läs mer »
”Genomgår den skandinaviska maskuliniteten århundradets kris?” skriver Ulrika Kärnborg i AB (5/9 2011) i en artikel där hon försåtligt syr ihop associationstrådar mellan Karl Ove Knausgård, John Ajvide Lindqvist och massmördaren Anders Behring Breivik. Redigeraren gör sitt till genom att sätta namnen i fet stil så att man som läsare ska få tanken att det… Läs mer »