Författarglädje. Jag kommer plötsligt att tänka på flaskpost. Och skrivande. För många år sen fick jag ett brev från en svensk sjöman. Han hade ställt till det för sej i Manilla, på Filippinerna. Hamnat i slagsmål på en bar, om jag minns rätt, klappat till och skadat någon ordentligt och sen dömts till fängelse i… Läs mer »
Författarmöda. April förra året. Jag bor en månad i Paris, på Institut Suédois, mitt i Maraiskvarteret. En eftermiddag sätter jag mej på en bänk i den lilla park som ligger mitt emot institutet, square Georges-Cain. Jag läser Lévys bok om Sartre, Le siècle de Sartre. Det är en underbar vårdag, sommarvärme och runt om mej… Läs mer »
Under rubriken ”Sportmeddelanden” i Sydsvenskan läser jag en notis om att GaMBI (föreningen för gamla MBI:are) ska upplösas; gravölet ska intas på Bullen, står det. Den lilla annonsen sätter igång småklubbsnostalgin inom mig och en stjärnbild av insomnade småklubbar avtecknar sig: Almhögs Vingar, Rapax, Segevång, Sorgenfri, Malmö Sport osv. Decennier av kamratskap, matcher, drömmar, träningar… Läs mer »
Istanbul, tre dagar i deceember. Vi går Haraçi upp mot gågatan Istiklal Caddesi, förbi Galatatornet, jag och William, min son. Dofter/lukter: brända kastanjer, diesel, fisk, hav, pommes frites, allt blandat, så som också städerna blandas i mej. Plötsligt är jag vid Largo do Carmo i Lissabon, på väg upp i Santa Teresa i Rio för… Läs mer »
Kvinnan som arbetar som lyxhora i Köpenhamn kommer gående över torget i en enkel grågrön kofta. Det finns nåt sorgset, blekt och trött över hennes ansikte idag, som om priset för åren i ”Eros’” tjänst satt sig i ansiktet. Då, för några år sen, var hon en skönhet man la märke till, en kvinna som… Läs mer »
Vrede, återhållen. Jag ska till kombihallen vid Malmö Stadion och kör dit i min gamla, slitna AUDI (32.000 mil) men först kör jag in på WILLY:s, på Limhamn. När jag kör därifrån kommer jag på att jag behöver tanka och bestämmer mej för macken på Rudbecksgatan. Dit är det cirka fyrahundra meter från WILLY:s och… Läs mer »
Den tunna, verkliga värld, där du kan göra dej hörd. Med de orden vaknar jag en morgon, bara så: den tunna, verkliga värld, där du kan göra dej hörd. • August Strindberg, nykristen, omvänd, i brev till Carl Larsson, 24 januari 1899: ”Där jag har felat, vet jag numera hut och erkänner felet…” Det är… Läs mer »
20 november. Söndag, en suggestiv dimma utomhus, stilla, vackert, allt som inbäddat. Det är min födelsedag. Av outgrundlig anledning söker sig min tanke till Lasse Brandeby, en scen från Slagthuset i Malmö för många år sen. Jag var där, förmodligen efter årsfest med Galleri 21:s fotbollslag. Jag går omkring i de jättelika lokalerna och längst… Läs mer »
I kölvattnet efter Anders Behring Breiviks massmord på Utøya och i Oslo dök det upp, som ett försök till tankeförbud, att man inte längre ska få vara kritisk till islam. I Aftonbladet, på ledarsidan och kulturen, framfördes tankar om att islamkritik i stort sett var samma sak som högerextremism. Som hjälp att införa det åtrådda… Läs mer »
Jag är på väg in på Hemköp, vid Triangeln, när blicken fastnar på vad en Alumaförsäljare håller i handen, det vill säja nu heter tidningen faktum. Framsidan täcks av ett porträtt på Lars Vilks under vilken texten ”Hur länge lever Lars?” breder ut sig. Det är vidrigt. Så gör man de radikala islamisternas fatalism, och… Läs mer »
Vi sitter på Hospice i Helsingborg, jag och Håkan, ”Kocken” kallad. Framför oss, sovande i sängen, vår vän från Malmö Hamn, ”Norrköping”, Janne Ziehlke, döende. Hans envetna kamp mot prostatacancern går mot sitt slut. Jag läser Harry Martinson – vår gemensamma favoritförfattare – för honom, ur ”Kap farväl!”, som vi älskar båda två. Det är… Läs mer »
”Jag börjar ångra min svenska patriotism! Den är för inskränkt! Vi borde alla bli européer! Det är en viktigare uppgift än att vara svensk! Mitt mål är att förvandla svenskarna till européer!”, skriver Strindberg till Carl Larsson den 21 mars 1884. Intet nytt under solen? skriver jag, till mig själv, den andra november 2011. •… Läs mer »
Middag/taxi. Ibland får platser och mänskliga konstellationer en oerhörd laddning, en laddning vars kraft kommer från de människor som finns där. Hotell Ritz i Paris den 18 maj 1922, till exempel. En miljonär Schiff bjuder på middag. Vid bordet sitter Pablo Picasso, Igor Stravinskij och Marcel Proust. Något senare under kvällen anländer James Joyce. Jag… Läs mer »
”Genomgår den skandinaviska maskuliniteten århundradets kris?” skriver Ulrika Kärnborg i AB (5/9 2011) i en artikel där hon försåtligt syr ihop associationstrådar mellan Karl Ove Knausgård, John Ajvide Lindqvist och massmördaren Anders Behring Breivik. Redigeraren gör sitt till genom att sätta namnen i fet stil så att man som läsare ska få tanken att det… Läs mer »
Vi sitter och tittar på teve, jag och Marianne, ”Kalle Moraeus med mera”. Loa Falkman är en av kvällens gäster. Marianne skrattar så att hon skakar i soffan. Jag skrattar också. Han är verkligen rolig. Så kommer jag att tänka på en historia jag fick höra en gång, av Christina Claesson. Loa Falkman var i… Läs mer »
Sibbarp, fredag i september. Sol, moln i växelspel. Jag ligger bakom en av havtornsbuskarna och läser. Tar ett dopp då och då men jag är ensam badare på det stora området. Enstaka joggare och promenerande drar förbi. Är jag den siste badaren på Sibbarp? Förmodligen. Och för att jag vägrar ta farväl av sommaren, oförmögen… Läs mer »
Vaknar 05.12, i vargtimmen, av en dröm om mitt förlag, Bonniers. Martin Kaunitz, förläggare på Faktaboksavdelningen, kommer rusande med mitt senast inskickade manus och säger att det är kanon och att han ska se till att alla på förlaget läser det. Efter att ha rekapitulerat drömmen försöker jag somna om. Det är omöjligt, visar det… Läs mer »
Lex Duplex. Lagen om att två likartade saker inträffar inom en kortare tidrymd. Augusti 2011, näst sista dagen på malmöfestivalen. Sitter på mitt kontor, är klar med dagens beting och bläddrar lite bland gamla filer i datorn. Hittar plötsligt ett brev, ett brev som – kom det att visa sig – blev brytningen med en… Läs mer »
Sommarens läsupplevelse: George D. Painters Proustbiografi. Stundtals lika fängslande som ”På spaning efter den tid som flytt”. Scenen i början av Prousts mäktiga romansvit, i början med den lille Marcel som väntar på godnattpussen, som han först inte får, växer ut och blir, i Painters ögon, till det ögonblick där Proust föds som författare, ögonblicket när han… Läs mer »